Jag reser till finländare i hela Norge när någon ber mig att komma. Du kan ringa mig direkt när du planerar en högtid eller fest inom familjen. Jag tycker om att organisera dop, bröllop och begravningar med församlingens medlemmar. De traditionella finska julgudstjänsterna tar mig också för att träffa finländare runt om i hela Norge. 

När du i förtroende vill dela den död, sorg och saknad som träffar alla människor på en eller annan tidpunkt, så finns jag här för att lyssna och stötta just dig. Samtal och gudstjänster kan försiggå på finska, svenska, norska, tyska och engelska. 

Jag har arbetat som präst för finländare i Norge sedan sommaren 2015. Jag upplever att det kristna stödet till finländare som bor utomlands är mitt kall och det berikar också mitt liv.  Jag arbetade tidigare som finsk präst i sydvästra Tyskland i 12 år. Utöver jobbet så inspireras jag också av vandring, natur, historia, informationsteknik och musik.

Sanna Frew, Oslo
Kyrkorådets viceordförande

Jag kommer från Brahestad i Norra Österbotten. Jag flyttade från Finland 1993 och har levt i flera länder i Europa och i USA. Jag har bott i Oslo i redan 14 år, men åker för närvarande till Karmøy varje vecka för mitt arbete. Till min utbildning är jag ekonom, men för stunden är jag ansvarig för driften av ett aluminiumgjuteri.

– För mig erbjuder de evenemang som den finländska församlingen i Norge ordnar en möjlighet att lugna ner mig mitt i det hektiska livet och fundera på mina prioriteter och värden. Det är tryggt att veta att det finns en kyrka som vid behov kan erbjuda stöd. Jag har också särskilt njutit av att träffa och samtala med andra finländare t.ex. vid kyrkkaffe, och coronatiden har verkligen visat hur viktig denna aspekt är.

– Våren är på kommande och när vaccinationerna framskrider kan vi förhoppningsvis snart förflytta oss mot ett normalt liv. Jag hoppas att allt fler finländare bosatta i Norge deltar i vår verksamhet när de fysiska träffarna åter inleds i hela landet.

Riitta Helgestad, Hamar
Kyrkorådets ledamot

Jag kommer från S:t Michel, och i Norge har jag bott sedan 1995. Jag är gift, och vi har två vuxna barn och fyra barnbarn. Till min utbildning är jag ekonom från Helsingfors handelshögskola. Jag är Finlands hederskonsul i fylket Innlandet. Jag har deltagit i kyrkorådet sedan 2014.

– Församlingens position bland finländarna som bor i Norge är stark. Jag tror att den bara blir starkare i framtiden. Arbetsrytmen och arbetslivets behov ställer allt större krav på oss alla. Kyrkan kan hjälpa på många sätt när man löser dessa problem och anpassar sig till dem. En diskussion med en präst på det egna modersmålet hjälper att strukturera problemen.

– Många känner sig ensamma efter att ha flyttat till ett nytt hemland medan familj och vänner är kvar i det gamla. Under förra året framhävde pandemin denna känsla än mer. Kontakt med församlingen och samtal med en präst eller församlingssekreterare hjälper säkert.

– Församlingens verksamhet måste utvecklas så att allt fler hittar sin väg till kyrkan och dess verksamhet. Verksamheten ska också utvidgas och upprätthållas i hela Norge. Användningen av sociala medier är viktig för att nå församlingsmedlemmarna. Användningen visar också att vår församling är modern och följer med tiden.

– Jag hoppas att jag möter så många av er som möjligt i olika kyrkliga evenemang!

Jouni Carlsson, Nittedal
Kyrkorådets ledamot

Jag är 42 år, tvåbarnspappa och bosatt i Nittedal. Jag kommer från Orimattila, mest känd för sina hästar och som Riitta Väisänens hemkommun. Jag har bott i Norge i redan 13 år. Jag arbetar som rådgivare vid Business Finland.

– Jag ställde upp som suppleant i kyrkorådet för den finländska församlingen i Norge eftersom kyrkan gör ett mycket bra arbete för finländarna i Norge och fungerar som en enande faktor bland finländarna, bland annat kulturellt. Mitt yngsta barn döptes av prästen från den finländska församlingen i Norge, vilket var viktigt för mig när jag sökte efter dopalternativ. Åtminstone i vår kommun blev jag överraskad när den norska kyrkan berättade att man i Norge ordnar dopet i samband med gudstjänsten, framför hela församlingen. Själv ville jag att dopet ordnas hemma och med endast nära och kära närvarande, så jag valde den finländska församlingen i Norge på grund av dess flexibilitet och avgiftsfria tjänster (vår kommun debiterar en avgift för användningen av lokaler för privata tillställningar).

– Kyrkan har även på ett trevligt sätt tagit hänsyn till barnfamiljerna genom att den under de senaste åren har förnyat sin verksamhet och därför vill jag som pappa vara med om att stödja den här utvecklingen.

Eeva Jansson, Bergen
Kyrkorådets suppleant

Jag kommer från Torneå, och kom därifrån till Bergen via Uleåborg och Stockholm. Jag arbetar som forskare vid Havsforskningsinstitutet (Havforskningsinstituttet), är mamma till en 2 år gammal flicka och är gift med en svensk man. Vi skämtar med min man att eftersom vi inte kunde besluta mellan Finland och Sverige flyttade vi till Norge i stället. I verkligheten kom vi hit efter arbete.

– Allt som har med barn att göra, gemenskap, det egna språket, kulturen och sedvänjor. Och Anssi, förstås!

– Det är trevligt att vara en del av en minoritet, en invandrare i en grupp med bra anda och känsla av samhörighet. Snart är coronan förbi och vi kan igen friare träffa varandra. Ibland är det bra med en liten stopp så att vi åter ska förstå vad som faktiskt är viktigt och värt att bevara.

Hanna Karlsson, Lunner
Kyrkorådets suppleant

Jag kommer från Outokumpu och därifrån tog jag mig ut i världen i tjugoårsåldern. Jag kom till Norge 2003 efter några år i Sverige. Jag bor i Lunner kommun tillsammans med min man och två barn. Jag har en magisterexamen i företagsekonomi och arbetar på Elkjøp Nordic Groups huvudkontor i Oslo. I Kyrkorådet har jag varit engagerad sedan 2009.

För mig är det att behålla traditioner och det finska språket viktigt. Församlingens mål är att erbjuda mångsidig verksamhet samt ordna med gudstjänster och andra kyrkliga evenemang runt om i landet på våra egna modersmål. Jag tror att vår kyrka spelar en viktig roll bland finländarna också för att den är närvarande och lättillgänglig i stunder av såväl glädje som sorg.

Kirsti Kuosa

Kyrkorådets ledamot

Jag kommer från Kärkölä i södra Finland och jag har bott i Norge i över 25 år. Jag är gift med en norrman och har två fullvuxna barn som studerar i Finland. Jag arbetar vid Norges arktiska universitet som studiehandledare för sjukskötarnas bachelorutbildning. Sedan hösten 2017 är jag ledamot i kyrkorådet.

– Jag önskar att så många finländare som möjligt ska bli medlemmar i församlingen och uppleva den som sin egen. Då kan den finländska församlingen i Norge vara det hem för sina medlemmar som många saknar efter att ha lämnat sin församling i Finland. För oss i Tromsö är det särskilt viktigt att få delta i gudstjänsten De vackraste julsångerna. Jag är också glad för de nya gudstjänstformerna, till exempel gudstjänsterna som på sommaren ordnades vid föreningen ”Tromssan ruijansuomalainen yhdistys – Norsk-finsk forening i Tromsø” bastu. Den sånggrupp för barn som startade på hösten kan också fortfarande modifieras efter barnfamiljernas behov. Jag anser att vi tillsammans kan göra församlingens verksamhet ännu mångsidigare än tidigare.

Minna Laru, Trondheim
Kyrkorådets ordförande

Jag är 37 år gammal och bosatt i Trondheim. Jag kommer från Norra Österbotten, men jag har bott i Norge tillsammans med min famlij i över tio år. Till min utbildning är jag sjukskötare och magister i hälsovetenskaper. För närvarande arbetar jag i läkarjour. Medlem i kyrkorådet har jag varit sedan 2017. Jag är tacksam för att jag har fått delta i församlingens verksamhet och fått stödja de anställda i deras viktiga arbete.

– Den finländska församlingen i Norge har en viktig roll genom att erbjuda ett andligt hem och värna om det finländska kulturarvet här i ett främmande land. Jag anser att det är viktigt att församlingen är tillgänglig för alla församlingsmedlemmar runt om i Norge. Jag anser att samarbetet med lokala Finlandsföreningar och -samfund spelar en avgörande roll för att vi ska kunna uppnå detta mål.